surrounded

Känner mig konstig idag. Sov inte bra i natt, igen, jag börjar bli van vid att jämt vara trött. Men lite jobbigt är det allt. Fick inte tid hos läkaren förrän i början av mars så jag har tid på mig att försöka få till rutiner och se om det hjälper. Annars blir det till att be om andra bättre mediciner. För bra mår jag inte. Jag mår bättre när det gnistrar i snön =) Men bra börjar jag undra om jag någonsin kommer må igen. Tungt är det, känns som jag förlorar hoppet... Tänkte på min underbara lilla häst idag, min myspojke. När jag mådde som sämst i höstas funderade jag på att sälja eller låna ut honom ett tag för han förtjänar så mycket mer än jag kunde ge honom. Men det går inte, han äger ju mitt hjärta! Detär som när man är kär och träffar pojken de första gångerna, hjärtat slår ett dubbelslag och man blir alldeles varm, så är varje dag med min lille busLinus =D Det är så roligt att ta med honom ut i skogen, han har sån glädje och energi, det smittar av sig. Känns inte som att det gör något att jag inte kan rida honom än. Vi njuter av tiden tillsammans så bra iaf. Bara stå i hagen och titta på varandra eller pussas en stund betyder så mycket. Han är så klok min lille älskling =) Men jag vet ju att det är mycket speciella hästar, hela hans familj. Helt underbara och kloka hästar som gör allt och lite till för sin människa =)