Vad händer sen?
Just nu känns det som att jag inte har någon framtidstro. Satt senast förra tisdagen hos psykoterapeuten och berättade vad jag tänkte om min framtid. Idag känner jag verkligen ingenting. Känns så mörkt bara... Det jag vill nu är att bli frisk. Men jag vet inte hur man är det. Den här känslan känner jag från hela min uppväxt. Var jag någonsin glad och bekymmersfri när jag var liten? Har alltid haft mycket att fundera på. Att bara vara, utan en massa tankar, hade varit skönt. Men hur gör man? Jag skulle också vilja kunna...
Kommentarer
Postat av: Sara
Nu ska jag kontra med ngt, angående att man bara ska delge så mycket att personen blir nöjd med svaret (kunde inte kommentera i det inlägget så jag får göra det i detta istället).
- Har man inte tid att lyssna på svaret när man ställer en fråga ska man inte heller ställa frågan.
Men, visst - mitt standardsvar är också; det är bra när någon frågar hur jag mår. Det är liksom "artigt" på ngt sätt; "jag vill inte lägga över mina bekymmer på dig". Men en riktig vän lyssnar, så är det bara. Kram
Postat av: Jess
Jovisst är det artigt, men hela mitt liv har varit artigt. Nu ska jag lära mig att ta hand om mina vänner så som de tar hand om mig =) Kram
Trackback
