surrounded

Så är jag där igen... Skuldkänslor och dåligt samvete gör det inte lättare direkt, sluta med det! Det är både för min egen skull och för andras, för till slut skulle jag väl plåga ihjäl någon. Bara låt mig vara för mig själv ett par dagar, jag behöver komma på fötter. Ärligt talat, det enda som gör mig lycklig nu är den där underbara lille varelsen i stallet som gör allt rätt. Han påminner mig hela tiden om att han lever. Min alldelles egen hjärtevän som ingen någonsin kan ta ifrån mig, han kommer aldrig finnas i någon annans hjärta, han lever i mitt för all framtid. Tänk på det, kära vänner, innan ni säger något negativt om honom igen. Det är JAG som tar illa upp, han är ändå en otroligt stor del av mitt liv. Ni skulle aldrig säga något liknande om Adam, eller hur?!