Jessica

Nu har jag ridit Nella i två veckor, i söndags var första tävlingen med div 3-laget. I förklassen, LC:1, kom vi femma med 65,926% och i lagklassen, LC:2, kom vi nia med 63,214%. Jag är ordentligt nöjd kan jag lova! På lördag blir det klubbtävling, LC:2 och LB:1, och nästa deltävling är i Eriksmåla 5 april.

Hobbe är halt igen, min stackars lilla älskling...

You don't want to hurt me,
but see how deep the bullet lies
Unaware that I'm tearing you asunder
There is thunder in our hearts, baby
So much hate for the ones we love?
Tell me, we both matter, don't we?

 

Efter praktik i totalt 6 månader... Nä, finns inget att göra. Känns så tungt allt. När man inte vet vad man ska göra längre. På ett sätt ångrar jag mig, men då hade jag förmodligen inte suttit här nu. Det är nog ändå bäst som det är. Klart jag klarar det här också, är det inte så det ska vara?

När ska vardagen gå över till "normal mode" igen? Jag trivs ju rätt bra hemma egentligen. Men någonting vill jag ha att göra. Jag vill ha mitt företag NU! Men som 22 år och arbetslös finns det ingen jävel som vill hjälpa. Arbetsförmedlingen kan inte hjälpa mig innan jag fyllt 25 och pengar till utbildning får man inte låna på banken även om man är fast anställd, för risken finns ändå att man blir arbetslös... Jag vill inte mer! Vad ska man göra då? Hästarna vill ju inte att jag är i stallet och pillar på dem hela tiden, de kommer tröttna på mig rätt så fort i så fall =P Nä... Har jag inte hittat något till mitten av augusti så blir det praktik på ridskolan, mycket trevligt tror jag nog! =) Där behövs ju alltid hjälp och försökringskassan betalar mitt aktivitetsstöd så det blir inga kostnader för klubben, perfekt =)

Min jobbcoach hittade ett par hästskötarjobb i London som han tyckte jag skulle kika på. På ett sätt hade det ju varit trevligt, men det blir ju alltid bekymmer om man skulle ge sig iväg, speciellt som dessa varade sex månader. Vad gör man med familjen? Alla vänner som man inte har med sig? Och framförallt, vad gör jag med hästarna? Hobbe skulle ju i och för sig gärna gå hemma och skrutta ett tag, med lite motionsridning ett par dagar i veckan. Men grodan? Jag kan ju skicka iväg honom till någon, men det är ju min älskling, jag vill ha honom hos mig =/ Jao.... det tål att funderas på.

Påtal om grodan sadeln är inga större bekymmer att få på honom nu. Klart... jag måste ha på honom grimman innan och påminna honom om att den inte kommer äta upp honom, men när den väl ligger på ryggen så är det ju inga problem alls =) Finns en del grejer i stallet som jag kan slänga upp på ryggen på honom nu, bara så jag får se hur han reagerar. Sen hoppas jag att det inte ska bli några större bekymmer att sitta på honom. Ska komma igång lite igen med tömkörningen bara så allt fungerar med tygeltagen och det. Annars kan det bli jobbigt att bromsa =P Åh, jag längtar så tills jag kan rida honom. Nästa RIKS, då jäklar ska vi vara med!

Så är jag där igen... Skuldkänslor och dåligt samvete gör det inte lättare direkt, sluta med det! Det är både för min egen skull och för andras, för till slut skulle jag väl plåga ihjäl någon. Bara låt mig vara för mig själv ett par dagar, jag behöver komma på fötter. Ärligt talat, det enda som gör mig lycklig nu är den där underbara lille varelsen i stallet som gör allt rätt. Han påminner mig hela tiden om att han lever. Min alldelles egen hjärtevän som ingen någonsin kan ta ifrån mig, han kommer aldrig finnas i någon annans hjärta, han lever i mitt för all framtid. Tänk på det, kära vänner, innan ni säger något negativt om honom igen. Det är JAG som tar illa upp, han är ändå en otroligt stor del av mitt liv. Ni skulle aldrig säga något liknande om Adam, eller hur?!

Hade en mycket trevlig dag, till kärringen slängde igen dörren framför näsan på mig och klämde fingrarna gjorde jag också.

Förstår inte varför inte jag helt enkelt kan bli accepterad, som de andra. Gissa en gång varför jag känner mig utstött och ensam? Inte fan hjälper DET heller. Så tänker man att någon kan förbarma sig över en liten jävel, men nä, vad vinner man på det?

Ja, du har fattat rätt, det är små aggresioner som springer runt i min hjärna nu som inte lämnar mig i fred. Åh, jag vet inte vad jag ska säga. Jag får ju aldrig en chans heller för det är ingen som kan säga det rakt till mig utan det ska alltid smusslas och viskas bakom min rygg, eller rättare sagt till personen som står två millimeter ifrån mig så man får ändå höra till slut, men givetvis inte från personen som började vräka ur sig ord som inte platsar i dess mun. Nä, trött som fan är jag på det här, men nu är ribban satt. Inte fan kommer jag vara snäll längre om det här är vad jag får tillbaka. Sluttramsat!

Inte är det lätt när det är svårt inte. Hu, mycket i huvudet nu... Men det löser sig väl alltid till slut.

Så får man inte a-kassa längre, försäkringskassan är det som gäller nu. Känns ju lite sådär efter allt strul Adam har haft med dem. Men men... Man ska väl inte ha några förutfattade meningar? Det är nog det enda jag saknar med jobb. Man har sin lön och pengarna finns alltid där, ingen som slarvar bort en massa papper som de måste ha för att man ska få sin ersättning. Känner mest bara att jag börjar bli sämre igen, ganska säkert för all stress nu. Skönt ska det bli att komma iväg snart. Bara juni kvar, sen kommer juli med skåneresor var och varannan vecka. Sommarens stora händelse är såklart MORGANRIKS 24-26 juli. Någon häst får jag nog inte med mig, men jag kommer vara där hela helgen i alla fall och träffa underbara morganfolk och nya vänner kan man ju skaffa sig =)

I september är det sedan dags för resa till Stockholm och se Dream Theater och Opeth. Ska bli riktigt najs. Så kanske vi stannar någon dag extra och hälsar på Adams kusiner när vi ändå är där i krokarna =)

I morgon blir det staden med Edina. Ska hämta farfars klocka och fixa den, den hade tydligen gått sönder igen. Mediciner ska han ha också, tur det inte är så långt till honom nu ett tag framöver. Så kan man springa där lite oftare och se till så han håller sig lugn och inte är alltför elak mot sköterskorna... =P

Jag gillar inte migrän. Vissa dagar kan jag i alla fall, andra dagar tar det bara stopp. Det gjorde det igår, så när jag kom hem från Kalmar så var det bara bingen direkt. Jag som skulle ridit Hobbe och jobbat Linus och sen åkt till Daniel för han fyllde år. Jaja, får ta en del av det idag i stället. Eller rättare sagt allt. Hobbe får ett hoppass idag, i morgon är det klubbtävling. Tror bara jag hoppar 60 cm då så är det nog inga problem, bara sju hinder så det är ju ingen större ansträgning för honom, mest bara roligt =) Så ska jag jobba Linus en stund, far och Janne byggde upp en rundcorall i söndags så nu ska här tränas. I måndags hade han westernsadeln på sig och undan kom han ju inte. Det här kan nog bli bra! Så kommer Janne och hjälper mig med uppsittningen också. Super! Snart kanske jag kan rida på min groda =)

Igår drog jag med mig Andréa till Tingsryd. Hobbes sadelgjord var en del för lång för Linus så han fick en ny. Typiskt att det inte finns någon vidare westernutrustning någonstans i Kalmar. Jag hittade en fin repgrimma som såg tillräckligt liten ut som jag inhandlade också och en ny flughuva till lillgrabben. Sen begav vi oss vidare till Kalmar och köpte ett nytt schabrak till Hobbe och en mycket fin tröja till mig. Sen hämtade vi Adam och så fick vi i oss lite mat också =)

Idag är jag uppe hemskt tidigt... Undra vad jag ska hitta på då? Funderar på att åka till Lillaverke med kameran. Finns en del fint därute =)

Nu känns det lite tråkigt igen... Förmodligen mest för att jag har ingen ork. Och alla dessa jävla rädslor tar ju musten ur en. Varför ska man gå och vara rädd hela tiden? Det  tjänar inget till för när man väl är där så kan man inte göra mycket åt det.

Så planerade jag en kväll hemma i lugn och ro med älskling, så åker han iväg och spela fotboll så jag blir ännu lite mer ledsen. Vad ska jag göra nu då? Det här är tråkigt =(

Godnatt!

Här är det bra som fan! Varmt, men bränd är jag inte. Jag kommer vara precis lika vit när jag kommer hem igen, ingen avundsjuka ^^ Finns massor att berätta, men jag tror jag tar det när jag kommer hem och kan skriva pa ett riktigt tagnentbord, det här tar ju evigheter =P Bra har jag det iaf! =) Hoppas ni har det bra hemma ^^